|
Tips om utställningspresentation från Suffolk Young Breeders:
”Som ett stadigt bord
med ett ben i varje hörn”
Hur bär de sig åt, de brittiska fåruppfödarna för att presentera sina utställningsdjur så skinande rena,
välputsade och väluppfostrat ringtränade? Jo, de börjar tidigt – både med fåret och med dess förare. Suffolk Young Breeders, en underavdelning till The Suffolk Sheep Society, satsar på sina ungdomar för
att tidigt introducera dem till gott ”showmanship”, en nödvändighet i den stenhårda konkurrens som råder i Storbritannien.
Så gott som varje månad anordnas någonstans på de brittiska öarna bedömningsutställningar och
tävlingar vid såväl större lantbruksutställningar som specialevenemang för får. Toppvinnande avelsdjur kan säljas för stora summor, så det gäller att visa upp sina djur på bästa sätt. Suffolk Young
Breeders arbetar mycket aktivt för att få den yngre generationen intresserad av fåravel genom bl a kurser, träningsdagar och tävlingar anpassade särskilt för dem.
Visserligen har vi i Sverige inte samma möjligheter att visa upp våra djur – riksbedömningarna och
baggauktionerna är ju våra enda stora evenemang -- men att döma av den cirkus som ibland råder när ovilliga exemplar ska bedömas kan många av oss vara betjänta av några av de handfasta råd Suffolk Young
Breeders ger när det gäller utställningspresentation. De är förstås applicerbara även på andra raser. Och även om ytan inte är allt, så är det väl ändå en fröjd att se vackra djur presenterade på ett sätt som gör
dem rättvisa. Fråga gärna våra riksdomare vad de föredrar att döma: rena, lugna djur som låter sig undersökas, eller vilt krumsprångande dito som inte tycks ha kommit i närheten av vare sig koppel eller ett
”bad”!
Praktiska tips
Helen Davies, motorn bakom Suffolk Young
Breeders, har bokstavligt talat vuxit upp med Suffolks och bevistat utställningar sedan hon var spädbarn. Hennes föräldrar etablerade Horton Suffolks i Wales på 1960-talet och de är fortfarande aktiva.
-- Vi poängterar att utställningsverksamheten är en av de roligaste aspekterna av fåravel, men en som kräver rätt
handlag och respekt för djuret, säger Helen.
Hon ger några praktiska tips inför träningen:
En väl utprovad
lädergrimma är bäst. Särskilt viktigt är att den sitter bra över nosryggen, inte för långt ner eftersom den då blir obekväm, kan halka ner i fårets mun med risk för att djuret kränger den av sig. På
utställning ser man ofta att vita löpgrimmor av bomullsrep används. De gör sig förstås bra mot Suffolkens svarta huvud men bör inte användas vid den initiala träningen eftersom löpsnaran dras åt på ett otäckt sätt
om fåret spjärnar emot -- och det lär det göra i början.
Börja träna i god tid
Börja gärna i god tid före utställningen
med att tjudra fåret under en halvtimme varje dag. Lämna det inte -- det kan snärja in sig under sina försök att komma loss. Följ upp varje halvtimmespass med en övningssession i hantering och
koppelträning. Fåret bör vara lugnare nu och det är viktigt att djur och förare lär känna varandra. Om fåret inte vill gå, dra inte. Håll kopplet löst i ena handen och tryck fram djuret med ett stadigt grepp om dess
bak. Snart följer det dig som en hund!
Tvätt och klipp
Hur man går tillväga vid tvättning och
klippning inför en utställning skulle kräva ett helt kapitel. Särskilt är klippningen av de brittiska djuren en konstform i sig! Här gäller inte den lite småtråkiga svenska regeln om max 2 cm ull.
Nej, en skicklig klippning kan få en rygg att se bred och rak ut som en planka, lår blir atletbulliga. Det ställer förvisso stora krav på domarens känselspröt, men man måste beundra hantverket.
Äldre får som ska ställas ut under sommaren klipps i mitten av januari. De djur som ska slutputsas med handsax
klipps endast över ryggen. För tvätten inför en tävling rekommenderar Helen att djuret först sköljs med kallt vatten, som får dra en stund innan man schamponerar med milt diskmedel. Därefter kan smutsen kramas ur
ullen, som sköljs noga. Ibland avslutar man med en ”bloom dip”, dvs en avslutande sköljning med en conditioner som ska ytterligare framhäva ullens lyster. Vissa Suffolk- och Texelutställare har anammat
trenden att i slutsköljningen tona ullen en brunorange färg, ett mode som många inte tycker är till djurens fördel. Särskilt Suffolken är ju så stilig rent vit med sitt svarta huvud (vars glans kan höjas med
lite olja) och svarta ben.
Det finns ”overaller” att köpa för att skydda djuret under transport och i utställningsboxen, men om
djuret tvättats ordentligt brukar det hålla sig rent.
Det är inte bara fåret som ska vara välvårdat, även föraren skall vara proper. Man rekommenderar att alla
utställare bär ren vit rock. Endast vid mycket dåligt väder tillåts regnplagg och leggings.
Fåret i fokus, inte föraren
Om bedömningen skall ske utomhus,
ställ upp fåret där marken är jämn och torr. Om ditt får är mycket stort ställ dig så nära de mindre djuren som möjligt. Förare av mindre/yngre djur bör inte ställa sig i mitten utan hålla sig på en kant, så
långt som möjligt från nästa djur i raden. Föraren bör göra sig så liten som möjligt, huka sig eller stå på knä. Syftet är att låta fåret vara i domarens fokus, inte handlern.
Fast grepp ger kontroll
Stå vid fårets sida och håll ett fast
grepp om grimman i höjd med fårets kind. Då har föraren kontroll; att släppa efter på kopplet – även om det bara är 10 cm – ger fåret en chans att röra huvudet, och då flyttar det gärna på sig.
Benen är nyckeln
Om man får djuret att stå rätt på sina ben är
man på god väg att lyckas. Det ska likna ett stadigt rektangulärt bord med ett ben i varje hörn!
Domarens argusöga
Domaren låter ofta blicken svepa över
hela raden innan han undersöker de individuella djuren. Redan denna första granskning ger honom en bra bild av vilka som kan bli hans vinnare. Så se upp! Fåret ska stå bra hela tiden, inte bara när
domaren ser direkt på det. Och när man väl kommit dithän, låt stå! Många utställare informerar omedvetet domaren om djurets fel genom att ständigt hålla på och korrigera en
felställning. Alltså: fäst inte domarens uppmärksamhet på fel han kanske annars inte skulle upptäcka!
När domaren vid den individuella undersökningen låter sina händer glida över djuret kan man ”knäa”
det lite lätt i bringan. Då sträcker det upp sig lite extra och spänner musklerna.
Lössläppt!
På brittiska utställningar är det vanligt att
domaren ber utställarna att släppa sina djur lösa i (den inhägnade!) ringen för att kunna bedöma djurens naturliga rörelser. Jag fasar vid tanken på hur mina egna Suffolks skulle bete sig i den situationen. De
hade säkert hittat något slugt sätt att undgå att bli infångade (vilket deras engelska släktingar lugnt accepterar) och gärna gjort ett försök att hoppa över staketet …
Sportsmanship
Helen Davies avslutar med några gyllene regler för både vinnare och förlorare:
- Gratulera dem som slagit dig.
- Om du har vunnit, var ödmjuk och gläds åt din framgång.
- Om du hamnat långt bak, gnäll inte utan försök se och lära varför andras djur bedömts bättre än ditt. Be
domaren motivera och sök konstruktiv kritik från dina medtävlare.
- Och kom ihåg att dagens resultat är bara en domares beslut just idag!
Kristina Räf
ordförande, Svenska Suffolkföreningen
(kristina.raf@telia.com)
(även i Fårskötsel nr 4/2009)
|
