|
En bra slaktkropp är målet för all köttdjursuppfödning, men dit når man inte utan sunda,
funktionella djur. I renrasig avel måste även till en respekt för rasens särdrag.
Det var huvudbudskapet i den endagskurs för Suffolkfolk som föreningen arrangerade hemma hos Maria och
Lennart Edman den 11 juli 2009 med riksdomare Torgil Möller som läromästare. Dryga dussinet medlemmar och intresserade fick en riksdomares syn på hur Suffolk bedöms på riksbedömning eller auktion. Förutom teori i
diskussioner och på blädderblock detaljgranskades såväl lamm från värdbesättningen som äldre djur från Marianne och Lennart Carlssons Bohuslamm enligt poängskalan i det protokoll som används vid riksbedömning.
Några tips:
Ben
och klövar
Ett sunt djur måste stå på bra ben och friska klövar. Innan du tar ett djur till riksbedömning granska klövarna. Är de jämnstora
och jämnt slitna? Ben- och klövfel leder till snedbelastning, som i sin tur påverkar djurets rörelser, som i sin tur påverkar både betesförmåga och hållbarhet. I synnerhet baggarna är vid
betäckningsarbetet beroende av ett starkt framställ, men vi vill ju att även goda tackor ska hålla länge. Suffolk har länge behäftats med frambensfel, s k “bananben” eller “Suffolkben” (kärt
barn har många namn), men vi är nu på god väg att avla bort dessa; därför är domarkårens ökade petighet på den punkten bara att välkomna.
Testiklar
Granska testiklarna. De ska vara jämnstora, dock inte alltför stora – ett stort scrotum är bara i vägen. Viktigt är dock att bitestiklarna är väl
utvecklade. Kläm och känn!
Svansen
Den ibland besvärligt långa svansen hos Suffolk, kan ställa till problem. Avföring fastnar, flugor kan ge sår etc. Med ett ökat antal
importer från länder som under generationer kuperat sina svansar gör att vi inte riktigt vet vilka anlag vi får in. Se upp med detta och avla för de kortare, raka svansarna utan “knick”. (För ingen av
oss vill väl rutinmässigt hålla på och kapa svansar? Min anm.)
Ullen
Importer från Storbritannien för ofta med sig anlag för en kort, mycket tät ull, som ju är livsviktigt för deras djur som ofta betar på karga,
regniga kullar i Skottland och Wales. Ta vara på den egenskapen, den behövs även hos oss!
Huvudet
Suffolkens huvud ska ju vara “rastypiskt”, dvs ädelt men varken alltför smalt eller alltför brett. På utställningsexemplar i
Storbritannien ses ofta extremt grova huvud, särskilt hos baggarna. De är maffiga att se på men enligt våra ögon en överdrift som kan ställa till med lamningsproblem. Vid import välj gärna djur med huvuden som
av vissa uppfödare i hemlandet betraktas som “mesiga” – de blir lagom hos oss!
Vad
är “lagom”?
Hasvinkeln ska vara lagom, korset långt men inte alltför långt, förbröstet inte alltför stort och framskjutande (som kan ge lamningsproblem) osv.
Vad betyder egentligen dessa detaljanvisningar? Det är omöjligt att i ord definiera “lagom”. Vid
all granskning av djur gäller det berömda “djurögat”, dvs att kunna se dels att balansen finns där utan överdrifter, dels att djuret har en bra ram och att göra en helhetsbedömning av både
brister och förtjänster.
Ladda!
Inför riksbedömning och auktion kommer domaren ibland i bryderi när unga djur presenteras i “ofärdigt” skick, dvs alltför outvecklade utan
vare sig hull eller muskelmassa, kanske också bristfälligt rengjorda och koppeltränade. Det kan vara ett djur som har en bättre ram än konkurrenten men som kanske ändå måste stå tillbaka.
Domarens tips: Se till att djuret är riktigt laddat! Dvs mata på lite extra under en tid före
bedömningen så att det finns lite kött på benen. Det bäddar för en mer rättvis bedömning.
Den “kosmetiska” presentationen och konsten att visa upp ett djur på bästa sätt är ett kapitel
för sig. (Några tips ges av Suffolk Young Breeders i Fårskötsel nr 4/09, även på utställningstips.)
Samarbeta!
När det nu finns en hel del nytt importblod i våra besättningar – och mer kommer förhoppningsvis – är det viktigt att vi använder dessa nya
linjer på ett klokt sätt. Nytt blod är i sig inte allena saliggörande, det gäller att kombinera det med det egna avelsmaterialet för önskad effekt. Titta på dina egna djur! På vilka punkter behövs förbättring?
Byt importblod med varandra på både bagg- och tacksidan. Och var inte rädd för att praktisera in-/linjeavel -- men med förstånd. Det är det enda sättet att destillera fram önskade egenskaper i en
begränsad avelsbas, som ju Suffolk har än så länge.
Ansvar
Intresset för Suffolk växer nu. Varje livdjursproducent har ett ansvar att inte släppa ifrån sig annat än representativa djur till nybörjare i rasen.
sammanfattat av
Kristina Räf, ordförande, Svenska Suffolkföreningen
2009
|
