Hallå alla Suffolkseminörer som kanske fortfarande går i väntans tider och undrar om de dyra dropparna tagit
– ni har i alla fall hoppet kvar. Men mycket återstår: skanningresultatet, en lyckosam dräktighet… Ja, mycket återstår, men hoppet lever!
Ni andra, vars förväntningar kanske är på väg att grusas av diffusa (?) stämpelmärken från den egna
efterbetäckaren (eller kan det vara så, att baggen bara övar sig?) hur tänker ni nu? Var det inte värt besväret -- och kostnaderna -- att satsa på semin? Eller var det intressant och kul, gav blodad tand och
en möjlighet -- kanske den enda? -- att förbättra det egna avelsmaterialet, även om notan vida överskred alla vettiga ramar (inte minst i nervpress)?
Även ni som har sparat doser kanske vill fylla på med nya linjer?
Detta är en första sondering av intresset bland både avels- och korsningsbesättningar att återigen vara med och
dela på ett antal doser av Suffolksemin från Storbritannien. Detta skulle i så fall ske med hjälp av dem som redan gjort det, dvs representanter för Svenska Suffolkföreningen och Lammproducenterna. Välkommen med en
intresseanmälan (ej bindande i detta skede)!
